Just när jag trodde att nu, äntligen, är vi alla tre pigga som små mörtar så slog det till igår. När jag vaknade hade jag den ömmaste halsen, aje, är detta ett dåligt skämt? Det kändes betydligt bättre under dagen så jag hoppades på falskt alarm. Men tyvärr, igårkväll o nu imorse, ömt som bara den. Så nu vitaminkickar jag järnet o den där joggingrundan byts ut mot en promis o så håller jag tummen på att det onda drar sig tillbaka. För som vanligt har jag inte tid med att bli krasslig, har tack o lov bara 4 pass att instruera denna vecka o de två första är först på onsdag. Så jag har idag o imorgon på mig att bli piggelin igen, det borde funka. Men nu ska jag alltså ut o promma sedan åka till mina föräldrar o hälsa på syskonbarnen, de små godingarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar