Men han har gift sig......

Ibland är livet märkligt.
Mannen som jag länge trodde jag skulle gifta mig med (som jag dumpade, mitt pucko) har gått och gift sig.
I mars, det är ju länge sedan. Nu kom "nyheten" hit till mig. Iofs inte konstigt att "nyheten" kom först nu då kontakten med de personer som känner mitt ex är sporadisk.
Jag är ju också gift (lyckligt) och älskar min man mest av allt, det är inte det.
Men det kändes ändå i hjärtat att nu är exet verkligen någon annans (vilket han ju varit i många år) liksom jag varit någon annans i många år.
Men nu är det så definitivt, det blir liksom aldrig vi.
Jag är lycklig för hans skull liksom jag vet att han är lycklig för min skull.

Fast i många år så var vi ett VI och nu är vi VI med andra.
Vad vill jag ha sagt med detta?
Jag vill verkligen inte byta bort min kärlek (mannen därhemma) han är verkligen bra för mig. Vi passar finfint ihop.

Vill nog bara för mig själv säga att livet är märkligt ibland. Och underbart. Och sorgligt. Och roligt. Och fördjävligt. Och härligt.
Schizo?
Nooop, det är nog bara att leva och njuta.